Vildmarksleden i Storvreta gör skäl för sitt namn

Kristihimmelsfärdsdagen 2026 kändes optimal för en vår-vandring. I Storvreta strax norr om Uppsala finns Storskogen med tre olika vandringsleder att välja på. Jag har tidigare gått Strövarleden (2,5 km) och delar av Vildmarksleden: Utflykt i Storskogen. Nu var det dags att gå hela Vildmarksleden som anges vara 5 km i broschyren men jag har också sett angivelsen 6,3 km. Det senare är mycket mer rimligt jämfört med mätningen som jag gjorde i en app under vår vandring.

Storskogen är ett naturreservat som bildades 2014 för att bevara gammal barrskog, asprik blandskog och för att skapa goda förutsättningar för de hotade arter som finns i området. Vid början av vandringslederna finns en stor parkering och en informationstavla.

Leden var tydlig uppmärkt och vi följde orange markering och skyltar för Vildmarksleden.

Vi gick på stigar med tydliga inslag av sten och vid behov fanns spänger.

Efter en kort stund kom vi fram till en grillplats där lederna delade sig och vi valde Vildmarksledens västra del. Leden är en rundslinga och på tillbakavägen gick Vildmarksleden och Jälla-leden tillsammans men vi började alltså med att följa orange markering in i vildmarken.

Strax kom vi fram till en skylt som visade att vi nu var inne i naturreservatet.

Vi gick stigen fram och det var klassisk skog, många mossbeklädda stenar och blåbärsris.

Härlig dag för vandring!

Efter en stund blev både skog och stig påverkade av ett plockepinn av fallna träd. Jag hade läst på Naturkartan att som följd av den torra sommaren 2018 och angrepp av granbarkborre så står en mängd döda granar i reservatet och det är stor risk att de faller vid blåsigt väder. Jag misstänker att det var vad som hade hänt. På vissa ställen hade man röjt men vi behövde klättra över och under många träd.

Runt om i skogen fanns stora stenblock som detta.

Vi knatade på och passerade även en grupp vitsippor.

Ganska rufsigt bitvis men det gick att ta sig fram. Dock kändes det som att benämningen Vildmarksleden var en oväntat bra beskrivning av leden.

När vi gått drygt halvvägs var det lagom att ta lunchpaus och vi monterade upp våra stolar innan vi slogs oss ned i mossan.

Vi hade med oss vårt Trangia-kök som vi invigde. Köket fungerade mycket bra och vattnet blev varmt på bara några minuter. Vi hade frystorkad mat med oss och fyllde på med varmt vatten i påsarna, rörde om och lät stå i knappt tio minuter innan det var dags att äta. Det smakade oväntat bra och var riktigt välkryddat. Vi testade Chicken curry och Kebabgryta. Det var stora portioner så vi blev rejält mätta.

Glad och nöjd med att vara på skogsutflykt!

Kaffe på maten och en kaka var pricken över i.

Det fortsatte att vara många nedfallna träd och ibland lite utmanande att ta sig fram på stigen.

Så kom vi fram till Trollberget som man hittar om man tar en liten avstickare vid en skylt. På de flesta delarna av leden är det mycket väl uppmärkt men just kring Trollberget skulle jag önska lite fler färgmarkeringar.

Trollberget är ett område med stora stenblock och skrevor. Fascinerande och lite läskigt, inte läge att trampa snett.

Vägen tillbaka var mindre vresig och mer av moss-beklädda stenar och klassisk barrskog.

Och så var vi tillbaka där leden började. En alldeles lagom lunchvandring på några timmar i härligt vårväder!

Flera äventyr från samma landskap: Uppland