I slutet på sommaren tog jag och mellansonen en liten utflykt i Storskogen. Storskogen är ett naturreservat i Storvreta utanför Uppsala och naturreservatet har bland annat bildats för att bevara gammal barrskog, asprik blandskog och lövsumpskog. Det finns flera markerade stigar att välja mellan och vi valde att gå en del av vildmarksleden.
I informationsbladet står det att du inte behöver vandra särskilt långt från parkeringen innan den gamla granskogen sluter sig omkring dig och den känslan är markant. Det känns verkligen som att man bara efter några steg har hamnat i vildmarken. Skogen har fått sköta sig själv under de senaste 100 åren och mossan har kunnat växa sig tjock över stenar och fallna trädstammar.
Ett bestående intrycket av promenaden var all mossa. Så grönt, sagolikt, lummigt, tyst och alldeles, alldeles grönt.
Att hitta var lätt med tydligt uppmärkt vandringsled som tog oss längre och längre in i skogen och på hela promenaden träffade vi inte på någon annan människa.
Spår av vildsvin. Första gången jag såg spår av vildsvin tyckte jag att det kändes lite obehagligt men de verkar skygga och trots att de verkar finnas i skogen så är det antagligen en helt annan tid på dygnet så det kändes lugnt.
Riktig urskog. Många träd är äldre än 250 år och de träd som har dött har fallit huller om buller.
Efter en stund kom vi fram till Trollberget. Mitt bland allt grönt och lummigt finns detta område med stora stenblock som man kan klättra runt på och ner mellan.
Denna bild ser faktiskt värre ut än vad det är. Han har inte fastnat och kom lätt upp så det är något med fotovinkeln som gör att det ser extra trångt ut. Däremot var jag inte sugen på att han skulle klättra vidare ner under jättestenarna.
När stenklättrande var färdigt gick vi tillbaka och visst känns det alltid snabbare att gå tillbaka när man är bekant med vägen!?
Fler skogspromenader:
Comments