Hindens rev - vandra på smal landremsa rakt ut i Vänern

I närheten av Lidköping finns det märkliga fenomenet Hindens rev. Det är en smal landremsa, mellan 25 till 100 meter bred, som går rakt ut i Vänern. Stigen från parkeringen är 5 km enkel väg och vid spetsen av revet försvinner det under vattenytan och dyker upp igen 12 km senare i Dalsland där revet kallas för Hjortens udde.

Vi är vana husvagns-resenärer och husvagnen har hängt med till många olika platser. Nu var den med på släp eftersom vi var på väg mellan två olika campingplatser.

När jag läste på om resmålet stod det inget särskilt om vägen till Hindens rev mer än att det är ett populärt utflyktsmål och att det skulle finnas parkering. Vi kom från Lidköping och satte in siktet mot Hindens rev vilket är en sträcka på ca 2 mil. Till en början var det asfalterad landsväg men ju längre från Lidköping vi kom desto smalare blev vägen.

När vi fortfarande hade ca 5 km kvar var vägen ganska smal så när vi mötte en traktor med dubbelmontage blev vi lite fundersamma men traktorföraren var skicklig och alldeles lägligt fanns det en busshållplats där han kunde svänga in och han väjde undan bra så att passagen gick smidigt.

Strax efter blev vägen ännu smalare och övergick från asfalt till grusväg. Tillslut var det så smalt att när det kom en joggare så valde han att hoppa av vägen och ut i gräset för att vi skulle kunna passera varandra. Skräcken var att vi nu skulle få möte och det var flera kilometers körning på denna smala väg 😳.

Vi hade otroligt flyt och det var inget möte överhuvudtaget. Till slut kunde vi med hjärtat delvis i halsgropen rulla in på parkeringen🤪🤩🥳. Parkeringen var någorlunda rymlig men det var också många besökare och inte många lediga platser.

Även här hade vi flyt och det fanns en plats där vi kunde få rum med vårt husvagnsekipage. Vi fick i stort sett backa in i grönskan men vi hade en plats att stå på.

Puh! 😅

Det blev en välbehövlig lunch i husvagnen; förstärkt av italienska delikatesser från gårdagens middag i somriga Jönköping.

Vi lämnade därefter husvagnen på parkeringen: vandringen kunde börja!

Det var i början av augusti och mycket lummigt och grönt.

Efter en liten stund fick vi vår första skymt av Vänern. Vackert!

Stigen på Hindens rev var ofta nära den södra delen av stranden och där var det lugnt och vattnet kluckade mot stranden men man kunde ofta höra vattnet på den norra sidan och där var det mer brusande med vågorna som kom in mot land.

Hindens rev - södra sidan

Hindens rev - norra sidan

Underlaget på stigen varierade och på ganska lång sträcka var det mindre stenar som underlag. Lite knöligt men det funkade.

Efter ca 5 km var var vi framme där revet går ned under ytan.

Efter godis- och fotopaus vände vi tillbaka.

Hindens rev var en trevlig promenad, kan rekommenderas!

Hur gick det att åka tillbaka då? Nja, det var pirrigt att rulla iväg in på den lilla vägen igen. Vi hade inte lika mycket tur denna gång utan vi fick möte, dock bara ett. Det var krypkörning på hög nivå och centimeter mellan oss och den mötande bilen men det gick. Vi pustade verkligen ut när vi kom ut på lite bredare väg.

Fler upplevelser i samma landskap finns samlade här: Västergötland