Rundslinga Digerberget utanför Nora
- Fru ResGlad
- 21 aug.
- 2 min läsning
Fru ResGlad i betalt samarbete med Visit Nora.
Utanför Nora finns en fin vandringsled som vi gick sommaren 2026: Rundslinga Digerberget. Man kan börja vandringen vid Digerbergets friluftsanläggning men vi valde att ta start och mål i Pershyttan. Vi tyckte att det blev en trevlig avslutning på vår vandring att strosa runt i Bergsmansbyn Pershyttan.
Mer om Pershyttan i ett eget inlägg inom kort.
Vandringen är som sagt en rundslinga och den bedöms som medelsvår. Från olika källor hade vi information att sträckan skulle vara 9 eller 10 km. Jag mätte själv sträckan med appen Strava under vår vandring och fick det till drygt 13 km. Vi gjorde inga större utsvävningar under vår vandring och åtminstone inte något som kan ge 3-4 km skillnad i sträcka, varför det var lite märkligt att det skiljde sig så mycket 🥴. På kartan nedan följde vi högervarv på ljusblå/orange led.
Vår första vägvisande pil i Pershyttan var lätt mossig även om rundslingans markering var fräsch. Som helhet var dock detta en vandringsled som var föredömligt bra uppmärkt.
Sommaridyllisk start på vandringen ☀️💚.
Vi passerade landsvägen och efter en kort del i dess närhet vek leden av in i skog och mark🌲🪵🍀.
Vilken härlig dag i skogen!
Efter en stund kunde vi skymta Sundsmossen genom bladverket.
Vi vandrade på genom skogen vid sidan om Digerberget och vi var omgivna av så mycket grönska, träd och barr som man kan tänka sig.
Digerbergets rundslinga har gemensamma delar med Bergslagsleden men det var tydligt uppmärkt när de delade sig. Stigarna och vägarna var varierande men rakt igenom kändes det som en välskött led.
Enligt kartan skulle den södra delen av leden passera Lilla Rammsjön och jag såg fram emot sjöutsikt. Om man tittar riktigt noga på denna bild skymtar något ljusblått som är sjön 🧐.
Dock passerade vi strax denna fina tjärn med dess mörka vatten och näckrosor.
"Skogens röda guld" .
Fortsatt tydligt markerat hur vi skulle gå 👍🏻.
Därefter kom vi fram till ett vattendrag som vi följde fram till Dammsjön. Det var en kanal som handgrävts på 1800-talet för att leda vatten till Dammsjön som var ett vattenmagasin för Pershyttan.
Efter att vi efter någon kilometer lämnat kanalen gick vi vidare bland vita björkstammar.
Man kunde skymta sjön men jag ville gärna komma ned till strandkanten och äntligen, vid den norra delen av sjö, kom vi fram till stranden. Jag kände på vattnet som inte kändes kallt men det var en riktigt blåsig dag, vilket kändes extra tydligt vid strandkanten, så det var inte läge för något bad.
Återstoden av vandringen fram till Pershyttan var på väg; först en mysig grusväg och därefter en kort sträcka längs landsvägen.
Och så var vi tillbaka i Pershyttan med alla dess fina röda och välvårdade hus.
Det här var en riktigt bra vandring som gav smakprov på olika typer av svensk skog, olika varianter på stigar och vägar, chans till att smaka skogens bär samt fina vattenblänk och sjöglimtar. Rekommenderas!
Samtliga våra upplevelser i trakten finns samlade här: Nora
Kommentarer