Det regnade och vi klädde på oss regnkläder och stövlar innan vi promenerade mot entrén. Utanför entrén fanns en butik med tidsenliga kläder och tillbehör för vuxna och barn. Vi tittade oss storögt runt innan vi gick för att betala inträde. Erfarenheterna från Astrid Lindgrens värld och Kolmården gjorde att vi slog till på en tvådagars-biljett.
När vi kom innanför portarna omgavs vi av människor i westernkläder och vi förklarade för barnen att nu har vi kommit till en park där det finns skådespelare; kvinnorna i blus och långkjol och männen i långrock och cowboyhatt.
Vi hade kommit till Sveriges vilda västern mitt i Småland: High Chaparral.
Under början av dagen tyckte vi att det var märkligt många skådespelare i parken. Nåja, vi knatade runt och började med dotterns efterlängtade ponnyridning. Vi gick vidare och sakta men säkert började vi inse att alla dessa människor inte var skådespelare. Det var helt vanliga besökare som hade klätt ut sig från topp till tå i western kläder. Det var familjer, det var barn (förståeligt), det var vuxna par, det var tonårsgäng. Vi blev helt paffa. Kanske kan vara lite kul att ha en cowboyhatt när man besöker High Chaparral men här var det All in. Var i Sverige har alla dessa western-männsikor rört sig tills nu. Jag har aldrig sett någon förut. Ja, kanske någon cowboyhatt. Eller några boots. Men här var dom samlade i full mundering. MYCKET märkligt. Kändes nästan konstigt. Nåja, nu var vi här och nu skulle vi se oss om i parken.
På High Chaparral fanns det flera shower att välja på. Den första vi gick på var "Lucky Luke show". Parken beskriver showen med följande ord:
"Stadens snabbaste skjutjärnsdragare Lucky Luke har fullt sjå med att hålla sina ärkefiender bröderna Dalton under kontroll. Men även hjältar som Lucky Luke behöver hjälp ibland. Därför får varje liten cowboy och cowgirl i publiken se till att ha sin bössa eller picka redo. För nu ska bröderna Dalton skaka galler igen."
Denna show var mycket krasch, bang, smäll i dörren och snubbel-humor. När showen hållit på en stund vände sig min man och jag mot varandra. Vi tänkte precis samma sak: ska vi vara här i TVÅ dagar?!? Vi hade förväntat oss kvalité liknande Astrid Lindgrens värld men fick inte alls den känslan.
"Wild west stunt show" var en annan show som var fartfylld med snabba hästar, cowboys, slagskämpar och skjutglada banditer. Detta tyckte jag var parkens bästa show och det var mycket action och några häftiga explosioner och stunts.
Det fanns en Indianshow med "riktiga" indianer från USA som visade olika danser ackompanjerad av indiansk musik och i Old Mexico-delen av parken showade Zorro med sin värja på hustaken.
Vi gick runt i parken. Regnet droppade. Vädret kanske också bidrog till att det inte kändes tipp topp.
Hur ska vi ta oss ur detta? Kan man byta biljetten. Vi måste göra ett försök. Min man gick till biljettkassan och bad om att få byta vår tvådagars-biljett till en endags-biljett. Kan det gå? Till vår stora lycka var de tillmötesgående och utan större problem gick det faktiskt att byta biljett. Puh, vilken lättnad. Nu gick vi vidare med mycket lättare steg.
Vi hade läst och hört innan att på High Chaparral är det mycket pang-pang och direkt efter entrén finns en butik där man kan köpa alla möjliga pistoler, gevär, hölster, cowboyhattar mm.
I parken kryllar det av barn med små skjutvapen och man hör konstant ljudet av knallpulverskott. Eller känner lukten av knallpulverskott...
Höjdpunkten på dagen var Tågresan. Lite tråkigt bara att man behövde betala extra.
Under resan passerar landskapet förbi i en behaglig takt. Men vänta nu. Vad händer? Varför stannar tåget här? Här finns ju ingen station? Paniken kommer krypande och du inser vad som håller på att hända. Det är banditer på spåret!
In i vagnen kom en bandit och ropade att vi skulle sträcka upp armarna. Han gick från sällskap till sällskap och styrde och ställde med oss.
Spännande för barnen och extra spännande för vår yngsta son som satt med uppsträckta armar en lång stund efter att banditerna passerat.
Vad tyckte barnen då om High Chaparral? Jo, de tyckte att de hade haft en jättekul dag. Och huvudsyftet var ju såklart att barnen skulle få en kul dag och upplevelse! Vi vuxna kände dock stor lättnad att det bara blev en endags-upplevelse. När vi väl bytt vår biljett kunde vi njuta någorlunda av av dagen men när dagen var slut var det riktigt skönt att lämna vilda västern för andra äventyr.